Industrier på Ön på Limhamn

Den stora konstgjorda Ön skapades av en ständigt pågående utfyllnad med början 1904. Landförbindelsen skedde över en svängbro som sedermera togs bort och förbindelsen blev en permanent landtunga. Öns attraktion för företag var dess tillgång till långa lastkajer, ett bra vattendjup och gott om plats.

Limhamns Skeppsvarv

Under en kort tid 1916-1921 verkade södra delen av Ön i Limhamn som Skeppsvarv. Det var en stor verksamhet med flera hundra arbetare. Första världskrigets ubåtskrig skapade en ett stort behov av tonnage. Totalt byggdes i Limhamn 10 fartyg, de flesta på ca 2.000 ton.

Det var dock starka strömmar runt Ön och det uppstod stora problem vid sjösättningen av de första fartygen. Cementbolaget beslöt att slopa svängbron till Ön, fylla ut en med en landtunga och därmed göra Ön till en halvö.

AB Flygindustri

1925 hyrdes Skeppsvarvets lokaler till det nystartade AB Flygindustri för montering och tillverkning av tyska Junkers flygplan. Landflygplanen transporterades till Bulltofta för provflygning medan sjöflygplanen provflögs på sundet utanför Ön.

Flygindustrin hade som mest 400 anställda och lades ner 1935, främst på grund av svenska flygvapnets bristande intresse för svensktillverkade Junkersflygplan.


Sjösättning i Limhamn. Steamship Annemarie går av stapeln 13 juli 1918 vid Limhamns Skeppsvarv.
Källa: Limhamns Museum 

AB Plåtindustri

Efter att ha varit en tidigare sidoverksamhet till AB Flygindustri startade plåttillverkning i en del av samma lokaler 1935. Verksamheten byggdes ut under de kommande åren och snart sysselsattes 180 anställda. Förutom flygplansdetaljer tillverkades 10 000 gengasaggregat till bilar.

1954 lades tillverkningen om till kyl- och frysdiskar för butiker. AB Plåtindustri var i ledningen inom området och exporten gick främst till England och Frankrike.

Åsbrinks

I Flygindustrins gamla lokaler huserade även vägmaskinföretaget Åsbrinks som efter Kreugerkraschen hade börjat egentillverkning av vägmaskiner. Efter en nedgång i efterfrågan under kriget rullade sedan verksamheten igång på allvar i samband med upprustningen av vägbeståndet.

På programmet stod vägvältar, asfaltsspridare, sandningsmaskiner, betongblandare, sopmaskiner, slamsugningsmaskiner och kompressorer.

Palms Stenkols AB

Innan oljeeldningens dagar var den största kolimportören Palms som startade verksamheten på just på Ön. Allteftersom behovet av kol, koks och ved ökade, expanderade också Palms till andra tomter på den ständigt växande Ön. Kajerna, som kunde ta emot djupgående fartyg, kom lastade till bredden med kol och koks från England och Polen och från Norrland kom överfyllda båtlaster med ved.

Den tidigare manuella lossningen effektiviserades med en stor kran med gripskopa. Vidare byggdes ett krossverk för krossning av stor maskinkol och stor koks. Företaget, som bytte namn till Svanlunds, slogs slutligen ut av de nya uppvärmningsmetoderna oljeeldning och fjärrvärme.

Pråmvarvet

För att transportera kalk till cementfabriken i Lomma och senare att transportera lera till Limhamnsfabriken användes stora lastpråmar dragna av bogserbåtar. Leran lossades sedan med stora paternosterverk. Då och då behövdes översyn och tätning och pråmarna drogs in i torrdockan på pråmvarvet. Varvet låg på den plats som till för några år sedan hyste Dragörfärjeterminalen.

Dragörfärjan

Linjen Limhamn-Dragör startade i början av trettiotalet med färjan ”Alexandra” och efterföljdes av den danskbyggda ångaren ”Dragör”. Vid krigsutbrottet beslagtogs ”Dragör” av tyskarna och slutade som vrak vid krigsslutet.

1960 upptogs linjen igen och kördes fram till 1999 då den sista bilfärjan ”Scania” lastade in de sista lastbilarna. Då även flygbåtslinjen Malmö Hamn – Köpenhamn lades ned försvann därmed den sista reguljära båtförbindelsen med Köpenhamnsområdet från Malmö.

Öresundsbron invigdes år 2000 och med dess landanslutningar och vägnät på båda sidor sundet är nu ett nytt kapitel i Limhamns industrihistoria på väg att skrivas.